Tjejvasan 2010

Jag kunde inte hålla mig borta från Vasan det här året heller. I år blev det dock en kortare variant än förra året, tjejvasan var det som gällde iår. Men, nog är det en bedrift att ta sig igenom de tre milen man ställs inför vid detta lopp också.

Aja. Det blev en tidig morgon i lördags när loppet gick av stapeln. Klockan åtta rullade vi mot Oxberg och starten. Nervositen började komma, och blev värre när vi såg bilköerna ca 3 km från Oxberg. Min startid började närma sig, och ja, stress är väl inte den bästa uppladdningen. Men kön rullade på, det gick sakta framåt men tillslut var vi framme. Värmde upp lätt genom att springa fram och tillbaka med min väska för att hitta rätt container att lämna den vid. Efter det var det bara att ta skidorna och placera sig i startfållan. I och med min start i halvvasan förra året blev jag seedad till startgrupp 5, och vår starttid var 10.45. Prick 10.45 släpptes vi iväg. Det första man möttes av var en ordentlig uppförsbacke. Men det är där jag har min styrka, bara att ta i lite extra med benen och vips så var man uppe. Fram till första kontrollen i Hökberg gick det bra att skida, kanske mycket tack vare att jag visste att det skulle komma några långa nedförsbackar direkt efter kontrollen. Spåren var dock inte de bästa, att försöka hålla balansen tar en hel del på krafterna, och detsamma gäller detta ständiga byte av spår för att komma förbi de åkare som var lite långsammare. Väl framme i Hökberg hällde jag i mig lite blåbärssoppa och vatten, sen var det bara ett bege sig vidare. Tidsmässigt höll jag mig bra till min planering. Nedförsbackarna var underbara, ca 2 km långa..sen kom den jobbiga sträckan. Ungeför halvvägs till Mora är vi nu, och ja, det är platt och det går segt. Kroppen börjar bli trött, och viljan får göra mycket av jobbet när gäller att ta sig framåt. Men fram kom jag. Nästa kontroll var Eldris. Även här blev det lite blåbärssoppa..det är ju ändå Vasan man åker. Efter Eldris är det bara 9 km kvar till målet i Mora. Underbart att se ensiffrigt på kilometersskyltarna. Sista 5 km är jobbiga. Nu vill man inget annat än vara i mål. Håller ständig koll på klockan, jag skulle bara fixa den tiden jag hade tänkt. 2 km från mål börjar krampen komma i benen. Inte så bra tajmat, det är nu man vill ta i lite extra. Istället fick jag ta det lite lugnare och ta i med armarna istället. Upploppet var perfekt. Jag visste att jag skulle klara min tid, så jag korsade mållinjen med ett stort leende. Känslan i kroppen efter det här loppet var bättre än efter Halvvasan. Den här gången visste jag att jag verkligen hade presterat något, och jag hade mig hade pressat mig får att nå ett mål. Min slutid för Tjejvasan blev 2 timmar och 58 minuter. Jag klarade mig under 3 timmar, och det var det ändå som gällde för mig!

Nu ser jag fram emot nästa år, då blir det hela Vasaloppet.